Zelda

En vårdag för många år sedan, kom min väg att korsas av en person som på alla vis förändrade mitt liv. Mitt liv hade varit tryggt och jag hade allt jag kunde önska mig av livet. Jag var på en bra plats i mitt liv. Men denna person kom att öppna min innersta dörr och med detta, så satte han mitt liv i eld. Från den stunden var jag märkt och jagad. 

Sedan dess har mitt liv varit en kamp om överlevnad. Varje dag har varit en kamp om mitt liv men också om mina barns liv. Jag gick från ljuset till mörkret, och jag har absorberats av det mörka landskapet. I mörkret tappade jag också bort mig själv och jag har burit på ett monumentalt självförakt under många år. 

För att överleva för mina barn, stängde jag också av mig själv, eftersom det gjorde för ont att minnas, att erindra hatet, rädslan, bloden och slagen. Inte minst dödens närvaro...