Trasig själ, trasig kropp, trasigt hjärta och trasiga tankar. Jag tänkte inte livet så. Jag drömde en gång om hälsa, lycka och kärlek. Men mest av allt kanske om harmoni och sinnesfrid.
Jag är inte där och accepterar att jag nog aldrig kommer dit. Min värsta fasa var att försvinna i livet och i tidens mitt. Det fanns så mycket som jag ville hinna, ville förbereda. Jag har kommit till den punkten att det spelar inte längre någon roll.
Mitt syfte vet jag inte längre, kanske moderskapet men definitivt inte kärleken. Mitt syfte kan hända också vara ordet. Då och nu.