Svarta hålet

 

 

Tyngd

Vi möttes när jag var på väg

ifrån

och du var på väg 

till

Eller var det kanske

bara i våra önskningar?

 

Jag var trasig och skändad,

till hälften död...

Du såg mig,

eller en möjlig väg?

 

Likt ett läskpapper,

tog jag till mig

dina övertygande ord

om att vänta på dig...

 

Trots att jag i samma stund

skrev på min 

dödsdom.

 

 

Förnimmelse

Vi vandrade längs golgata,

för att ta oss till den 

sista utposten...

 

Jag kan ännu förnimma 

grönskan och hoppet,

när vi anlände

och alla förväntningar

som kom att grusas...

 

För vi hade anlänt till den

sista utposten,

det svarta hålet,

skräckens hus och helvetet

 

Jag kan ännu förnimma

dom svarta ögonen

innan de besinningslösa slagen,

blodlukten och blodsmaken.

 

Mitt bultande hjärta och 

den förbannade ångesten,

som inte ville släppa...

 

Med bara en klar tanke,

att ta oss

ifrån 

den sista uposten.

 

Jag lyckades,

men det svarta hålet

finns kvar...

 

---

Andra inlägg

• Ljusbärare
• Flickan på fotografiet
• Skadad
• Blöder
• Jag fann mig själv
• Kommunicera
• Att vara empat
• Kärleken som aldrig fanns
• Om jag kunde
• Mamma du saknas mig