Stolt

Så länge jag kan minnas, har mitt liv skyndat fram i ett snabbt tempo. Har aldrig hunnit att stanna, mest i rädsla att drunkna i sorg. Så många prövningar och så oändligt mycket smärta. Jag minns inte längre lyckan eller skratten, jag minns mer de oändliga djupen och dalarna, smärtan som var gastkramande och rädslan att inte överleva.

Jag kommer ihåg som igår alla förnedringar, allt hat och jag känner fortfarande ondskan. Jag känner fortfarande sveket, men jag kunde aldrig släppa taget, för vem skulle ha räddat mina barn?

Många ville älska mig, men ingen ville rädda mig. 

Andra inlägg

• Mod
• Fasad
• Den internationella kvinnodagen 2023
• Sönderfallande
• Du är inte galen
• Minnen
• Sanningen om magin
• Jag är
• Sår
• Konst