Mellan varat och evigheten

Han sa, jag ler med hela mitt hjärta när jag ser dig. Jag insuper doften av dig, långt efter att du lämnat sängkanten och mig. Och hela tiden du är ifrån mig fysiskt, så lever du i mitt hjärta. Men när du finns vid min sida, så är jag ett halvt steg in i evigheten, för min tid är snart till ända.

Jag ser dig, jag hör dig och jag ler mot dig, men jag finns inte riktigt där. Jag skrattar och vi talar om minnen och vardagen. Men jag kan inte riktigt insupa dina ord. Hur kan jag förklara, att jag ser inte längre livet som dig, jag är i vardagen men jag gör samtidigt en själslig resa. Eftersom jag kan vinna eller förlora livet. Men om jag vinner mer tid, så är jag inte längre henne som du minns mig som. Och om jag förlorar, är jag också förändrad. Hela min historia har jag omvärderat.

Du ser mig, du känner att jag är förändrad. Men du säger ingenting och du frågar heller ingenting. Och jag känner tydligt att du är en av de levande som räds evigheten men mest av allt sjukdomar, som är beviset på vår dödlighet. Jag blir tyst och avvaktande, för jag söker djupet och inte ytan. Jag är långt ifrån dig, som vi befinner oss i olika galaxer.

Insikten kommer alltid att vara min största gåva, som livet gav mig. Den kom som väldigt ung, och med detta har jag omfamnat hela mitt liv. Men du blev i slutet bara min dagsslända, som levde i ljuset av den jag var då. Du förfördes av min yta, men aldrig av mitt djup.

Tanken svindlar, då någon gav mig den största bekräftelsen på sin dödsbädd. För jag är säkrare än någonsin, att du aldrig kommer att bära det hjärtat. För kärlek är att älska mellan varat och evigheten.

Zelda Imani

Insikt

Mellan varat och evigheten

Andra inlägg

Varmt välkommen till