Jag fann mig själv

I ensamhetens stilla djup

Det var där, jag fann mig själv

När det inte fanns något att anspela på

Det var där, jag fann mig själv

I mitt hjärtats duk

Det var där, jag fann mig själv

När jag såg mig själv som konst

Det var där, jag fann mig själv

I mitt sinnes stillhet

Det var där, jag fann mig själv

Med en total avsaknad av tid och rum

Det var där, jag fann mig själv

I ondskan, som skalade bort all värdighet

Det var där, jag fann mig själv

När jag låg på knä för att be

Det var då, jag fann mig själv

I djupet av all min smärta

Det var där, jag fann mig själv

I regnets lugn och i snöflingornas kristaller

Det var där, jag fann mig själv

Jag skalade bort allt oväsentligt

Började be igen

Min själ och min vilja blev ett

När tiden stod stilla

och jag blev min egen skapelse

Andra inlägg