Jag är tom nu

Jag kunde aldrig drömma om att hela mitt liv skulle förändras av ett virus, som i sin tur genererat i livshotande sjukdomar. I nästan två år har jag varit sjuk, i mars 2020 kom viruset som förändrade mitt och min familjs liv.

Jag har kämpat i nästan två år och det har tagit mig till de mörkaste platserna. Så mycket förtvivlan, så mycket ångest och uppgivenhet. Ett långt bokslut, som ständigt avbryts av hoppets skimmer som tittar in.

Så mycket rädsla, så mycket ensamhet, så mycket klarseende, så många insikter som jag önskat jag haft så mycket tidigare. 

Min väg har aldrig varit osäkrare och min ångest aldrig större. Min själ bär på sorg och jag har aldrig varit tommare. Var detta mitt liv? Är detta allt? Så mycket jag behöver göra, så mycket jag önskar ännu få uppleva.

Jag vill leva, jag vill vinna över mina sjukdomar, jag vill andas utan smärta och jag vill känna vinden i mitt hår och andas in den friska luften efter ett sommarregn. Jag vill leva, jag vill ha många fler år med mina barn och jag vill bli älskad för den jag är.

Och jag har så mycket att skriva, så mycket att berätta och att lämna till eftervärlden. Mitt avtryck i tid och rum.

Andra inlägg

• Flickan på fotografiet
• Skadad
• Blöder
• Jag fann mig själv
• Kommunicera
• Att vara empat
• Kärleken som aldrig fanns
• Om jag kunde
• Mamma du saknas mig
• Sanningen