Imani

Jag stannade mitt liv i flykten, när någon som stod mig mycket nära drabbades av en dödlig sjukdom. Vår återförening blev bitterljuv, då tiden tillsammans blev kort. Även om åren ifrån varandra varit många, så fanns den genuina respekten för varandra kvar, liksom kärleken och omsorgen om varandra. Vi var en helig allians med barn , en odödlig allians.

Genom skogarna hade vi en gång i tiden sprungit skrattande och lekt i vår ungdom. I de klaraste vatten hade vi dykt och genom landskapen och länderna hade vi vandrat tillsammans. Vår kärlek till fornstora civilisationer, religionen och filosofin sammanlänkade oss liksom barnen.

Men en dag slutade vår gemensamma väg, men inte för att kärleken tog slut, utan för ungdomens dåraktighet. Vi fann nya universum att utforska och centrera kring. Men minnena bestod som ett odödligt monument!

En vinterdag kom ett meddelande om att han var sjuk. Meddelandet hade tagit över ett år att nå mig, då jag var på flykt. Just där och då stannade jag mitt hela liv. Jag kommer aldrig någonsin att glömma hans första ord till mig, när vi talades vid i telefonen. " Nu kan jag dö i frid Imani, för du har kommit tillbaks till mitt liv. " Imani var namnet han alltid kallade mig, Imani som betyder tro och hopp på hans språk. Redan när vi möttes första gången, sa han att om han tror på någonting i sitt liv, så är det mig. Att all hans tro och hopp fanns hos mig.

Jag och barnen fanns vid hans sida genom hans svåra sjukdom, vi hann dela många minnen och skratt och hade många intensiva diskussioner om meningen med livet och om gudomen. Men vår tid blev kort och sjukdomen gjorde hans sista tid brutal.

Nu efteråt ser jag det som en stor ära, att någon så gränslöst kunde tro så mycket om mig och sätta allt hopp till mig, därför tog jag namnet Imani, för att hedra en av de finaste människor som jag någonsin träffat och som inte längre vandrar på denna jord.

Aldrig glömd och alltid älskad av oss.

// Zelda Imani 2022-11-08

Zelda Imani

Insikt

Imani

Andra inlägg

Varmt välkommen till