Det finns tillfällen,
jag känner mig så ensam,
ihålig och tom.
Jag finner mig själv,
ibland vandrande och vilsen,
desperat att finna lä,
från den inre stormen,
som river hårt inom mig.
Min väg är stundtals karg,
stenig och oförlåtande.
Men ibland blir mörkret,
också bekvämt,
då det är så lätt att gömma sig,
när man inte vill bli sedd.