Till min ungdoms kärlek

/f574ea86-ee24-4e61-b262-70d1f4c50add.jpg

Du och jag,

vår historia går från

vår tidiga ungdom,

för vad visste jag om livet?

Innan du med buller och bång,

tog dig in i mitt liv?

Så många skratt har vi delat,

så mycket glädje har vi delat

men också den mörkaste förtvivlanbråken, vanmakten och svartsjukan,

som en dag skiljde oss åt.

Men vi kunde ändå inte ta farväl,

för vi hade skapat magi,

vår familj.

Tiden har gått och efter många år,

korsades våra vägar igen,

i glädje och i förtvivlan.

För vi möttes i din svåraste stund,

när sjukdomen hemsökt dig

och när ditt liv var dömt.

Vi är andra människor idag,

vi är åtminstone visare,

och ödmjukare,

för livet har prövat

både dig och mig.

Men vi är familj

och ingenting

kan någonsin ändra

detta.

Vårt monument är vår familj,

för tid och evighet

har vi gjort ett avtryck.

Du är aldrig ensam,

för vi består i all evighet.

Andra inlägg