Bokslut

I mars 2020 drabbade pandemin mig och  min familj, oväntat och som en blixt från en klar himmel, kom farsoten in i våra liv. Inte en gång utan flera gånger, för att göra mig väldigt sjuk. I tjugo månader har jag kämpat för min överlevnad och med så många svåra komplikationer.       

Efter första infektionen, trodde jag att livet snart skulle komma tillbaks, jag hade så fel. Komplikationerna och återinsjuknanden följde på varandra. I somras förstod jag att mina steg måste vara små, för att överhuvudtaget överleva....

Det värsta av allt är, att jag är så trött nu. Vissa dagar är det enbart viljan att överleva som tar mig vidare. Men jag känner också sorg och vemod! Jag gör löpande bokslut,  Var mitt liv inte mer än så här? Bara kamper och så lite kärlek...

Så många svarta år, så många år i ondska och vansinne och så lite kärlek. Så mycket ensamhet... Var detta allt? Jag ber varje dag om att överleva några år, att få några år av ljus.

Kanske, kanske inte...                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

Andra inlägg

• Flickan på fotografiet
• Skadad
• Blöder
• Jag fann mig själv
• Kommunicera
• Att vara empat
• Kärleken som aldrig fanns
• Om jag kunde
• Mamma du saknas mig
• Sanningen