20 Mar 2023
Starka hjärtan,
är inte gjorda av metall,
utan av mörker, tårar och misslyckanden.
Det lärde dem kraften
i det spädaste ljuset.
20 Mar 2023
De äger mig inte,
demonerna, de mörka haven,
ärren eller sjukdomarna.
De är bara mobbare,
som min ande
besegrar varje dag.
20 Mar 2023
När stormen börjar avta,
så kommer du att inse,
hur enkelt det var,
att färdas över
orons ocean...
Allt du verkligen behövde,
var ditt mod,
som du hela tiden
hade inom dig...
Så tänker jag mig stormen,
när jag befinner mig i
stormens öga...
20 Mar 2023
Allt som krävs,
är ett vackert falskt leende,
för att dölja en skadad själ.
För vem bryr sig om att titta
bakom ditt leende?
Ingen har tid eller ork,
att se de skadade...
Hur skadad du än är,
så är du alldeles ensam...
8 Mar 2023
Idag är det den internationella kvinnodagen, det är en dag av stor betydelse för många kvinnor världen över. För faktum är att vi kvinnor alltid fått kämpa för våra rättigheter, för vi lever i männens värld. Vi får aldrig glömma de djärva kvinnorna som gick före oss, och som lade grunden för ett rättvisare och jämställt samhälle världen över.
När jag tittar tillbaks på min mormor och farmor, ser jag kvinnor som fick kämpa hårt i männens värld. Min mormor kämpade sig till ett bra jobb, som inte var en självklarhet när man kom ifrån arbetarklassen och med detta så möttes hon också av typiska fördomar, som om hon använde sitt utseende eller att hon även gått sängvägen för att få framgång. Min mormor vågade vara annorlunda och vågade i alla lägen vara sig själv. Kanske till stor del för att hennes föräldrar uppfostrade henne så och gav henne modet. Men än idag kan jag höra kommentarer om min mormors resa, inte vänligt utan fördomsfullt. Själv skrattar jag åt hatarna och jag omfamnar varje dag min mormors mod att vara sig själv. För hon brydde sig inte alls om de normgivande könsrollerna.
Min farmor var intelligent som få, stark och orädd. Men fångad i ett orättvist öde, där hon blev änka tidigt och fick ensam uppfostra sju barn. Hon hade ryskt påbrå, vilket gjorde att hon fastnade ännu mera i fällan av både fördomar och diskrimineringar. För hennes prioritering var först och främst alltid hennes barn. Vilket också gjorde att hon tvingades acceptera villkoren i männens värld.
Men jag kommer ihåg min farmor som alldeles bländande och storslagen. Hennes intellekt var som en ocean, allt kunde hon och allt var hon. Det var min farmor som lärde mig politik och gav mig intresset för politik och även samhällsdebatten. Det var min farmor som gjorde mig medveten om socialismen och feminismen. Hon gav mig också arvet att alltid stå på de svagas och utsattas sida. Så sannerligen gav min kära farmor mig hela världen.
Så många gånger går mina tankar till min farmor, och det är med sorg jag känner att hon aldrig fick den chansen att utveckla sig till sin fulla potential. Hon blev ett offer i det patrikata systemet. Men vilken kvinna, min stora förebild!
Min mamma var en kvinna av sin tid, med sextio och sjuttiotalets frigörelse. Hon var sanneligen en stark och modern kvinna, men i vissa fall betydligt mer traditionell än sin egen mamma. Ibland har jag tänkt att min mormors liv påverkade min mamma att bli lite mer konservativ. Tyvärr hann aldrig min mamma att bli gammal, men hennes stora avtryck är den enorma kärleken och empatin hon hade för alla människor. Tveklöst berörde min mamma många människor, jag förstod tidigt att hon inte bara var familjens medelpunkt utan att hon hade den effekten på många människor. Det blev ödsligt och tomt den dagen mamma lämnade jorden.
Som jag ser det , är medvetenhet en resa som skapar ett mönster genom flera olika generationer. Min medvetenhet har jag fått genom min släkts resa och erfarenheter genom deras liv. På samma vis kommer mina döttrar att ärva mina erfarenheter, men ställningstagandet är deras eget. Jag vet heller inte vilken betydelse mitt liv kommer att ha för dem i deras ställningstagande.
Men en sak vet jag, mitt liv präglas av kamp på många olika plan. För mig är kampen lika naturlig som att andas, mitt liv har präglats av feminismens tankar liksom socialismens ideal. Men det har mest av allt handlat om att vara de svagas röst.
Det är min absoluta öertygelse, att feminismen fortfarande har många kamper kvar och lång väg att gå. Att det är stor skillnad på feministiskt arbete och jämställdhet. I vårt land vill vi gärna påstå att vi kommit långt i vårt arbete för jämställdhet, samtidigt har vi familjerätterna som strävar att tilldöma gemensam vårdnad även när våld förekommer. Vi har kvinnojourerna vars finansiering grundas på de kommunala bidragen, vilket gör att kvinnojourerna därmed har anmälningsplikt gentemot de hjälpsökande våldsutsatta kvinnorna med barn som söker deras hjälp.
Så sannerligen har vi lång väg att gå, men tillsammans är vi starka. Varma gratulationer på den internationella kvinnodagen! Det är en dag att känna stolthet över att vara kvinna.
// Zelda Strömbäck
Vierge moderne
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...
// Edith Södergran
2 Mar 2023
Även nu,
så trasig som du känner dig,
är du fortfarande så stark.
Det finns något att säga,
om hur du håller ihop dig,
trots att hela ditt väsen och
existens,
i varats ögonblick,
faller samman...
Fortsätt fokusera,
livet kan fortsätta,
om du bara orkar
fästa blicken ,
på krönet framför dig...
Vem säger
att kampen om överlevnad,
är vacker eller graciöst?
Du måste bara fortsätta...
2 Mar 2023
Du är inte galen,
sakerna som hände dig,
gjorde ont.
De bröt ner dig,
till minsta atom.
De saker som du fick höra,
som krossade dig,
helt och hållet.
Misshandeln som du utstod av
deras händer.
Som om du inte var någon,
som om ditt liv,
inte hade ett värde
överhuvudtaget.
Din stolthet,
blev en spillra,
och allt som återstod min vän,
var förödmjukelsen
salta tårar.
Men du är inte galen,
du upplevde trauma, smärta och otrolig skada,
som förändrade dig för alltid.
Det gjorde dig till en krigare,
byggd på dina ärr.
En krigare ,
född i livets röra.
Vilken modig själ du är.
13 Feb 2023
Vi minns alla,
vi kan le åt våra minnen,
men hjärtat kan också förvridas,
i olidlig smärta,
av fragmenten ,
ur minnets väv.
Det är så lätt att återleva
känslorna med minnena
av en svunnen tid...
Men vi bor inte där längre,
den förflutna plats som vi
ibland längtar efter.
13 Feb 2023
Sanningen om magin
ligger i den perfekta
men bleknande önskan
vid varje stjärnfall...
13 Feb 2023
Jag är hoppets vävare,
letar efter skuggor
för silverstjärnor.
Jag gör ljus ur mörkret.
Jag gör drömmar av ärr.
13 Feb 2023
Smärtan som gjorde dig
till udda,
är också historien
som förbinder dig
till en helande värld.
13 Feb 2023
Konst,
är inte bara vackert,
det är om vilka vi är,
det handlar om betraktarens ögon.
Om vad som hände oss,
och om vad som påverkade oss.
Färgerna, orden eller formen,
kan vara ljusa och smekande,
men även mörka,
och ibland karga och hårda.
Jag ser det grå landskapet
och orden,
dessa ger mig ro.
Det är min sanning.
13 Feb 2023
Vi satt i kanten av skogen,
filosoferande livets vara,
såg världen passera förbi.
Vi var ögonblicket,
ingenstans att gå,
inget att göra,
helt enkelt bara
vara.
13 Feb 2023
Den största gåvan du kan ge någon,
är din egen personliga utveckling.
Jag brukade naivt säga,
att om du tar hand om mig,
så tar jag hand om dig.
Nu säger jag istället,
jag tar hand om mig
för dig,
och du tar hand om dig,
för mig...
För vad kan vara större,
än att se personen du älskar,
växa och må bra i din närhet?
6 Feb 2023
Det finns tillfällen,
jag känner mig så ensam,
ihålig och tom.
Jag finner mig själv,
ibland vandrande och vilsen,
desperat att finna lä,
från den inre stormen,
som river hårt inom mig.
Min väg är stundtals karg,
stenig och oförlåtande.
Men ibland blir mörkret,
också bekvämt,
då det är så lätt att gömma sig,
när man inte vill bli sedd.