Insikt
Blogg
Sida 2
Kärleken som aldrig fanns
10 Jun 2023
I svårigheter så behöver alla någon,
som håller hårt om oss,
och som oavsett vad,
aldrig släpper taget.
Någon som viskar ömt,
du är inte ensam.
Som älskar dig i din vackraste skrud,
men också i din mörkaste skrud,
där prövningarna ,
avlöser varandra i oändlighet.
I sjukdomens förvridna ansikte,
i den bottenlösa förtvivlan
och den nattsvarta ångestens timme.
Jag har i hela mitt liv,
sökt efter en lugn hamn,
eller en klippa i stormen.
En varm hand som inte släpper.
Det är försent nu.
Om jag kunde
10 Jun 2023
Det är så lätt att vara efterklok,
att önska kunna måla om sitt liv
i andra färger.
En annan nyans, kompositation
och inte minst dynamik.
Så enkelt om man kunde radera vissa stycken
och göra om och inte minst
börja om.
Men allt är för sent nu.
Jag har accepterat,
både sanningen och ödet.
Mamma du saknas mig
27 May 2023
Mamma, mamma! Vad livet blev ödsligt, tomt och kallt utan dig.
För du var hela min värld.
Du var allas värld, där din värme och kärlek lyste upp familjens liv,
men också dina vänners liv.
I alla dina möten, så vittnade människor om hur berörda de blev
av din värme.
Mamma min älskade mamma, en sådan ynnest att få vara din dotter!
Att få bli älskad och omhuldad av dig.
Så många år har gått, sedan vi skildes åt den kalla vinter eftermiddagen,
när man sövde ner dig för respiratorn.
Jag kommer så väl ihåg dina ögon,
hur dina magiskt brun gröna ögonen tittade så intensivt på mig.
För både du och jag visste där och då, att det var avskedsstunden.
Ingen annan anade då, vad du och jag redan visste....
Dagarna vid din säng, var bara en sträcka till det oundvikliga...
Min sorg var brutal, gränslös och skoningslös.
Hur skulle jag kunna orka att leva utan dig vid min sida?
Hur skulle jag någonsin få känna den tryggheten jag kände med dig?
Hur skulle jag kunna leva utan din mjuka hand och din varma famn?
Och din underbara doft, som jag fortfarande saknar...
Doften av villkorslös kärlek.
Mamma, mamma, du saknas mig mig varje dag!
Och jag vet att du är med mig till tidens ände...
Men ändå ibland, är jag så rädd att göra dig besviken,
och inte värdig din kärlek!
För jag har varit vilsen mamma,
i min nattsvarta ångest, i brutal ondska och utsatthet
och inte minst ensamhet.
Jag har kämpat mot de mörka krafterna,
i utposten av mitt liv.
Jag blev befläckad av mörkret,
och jag är sargad av striderna och mörkret.
Och inte längre den personen jag var tillsammans med dig.
Men jag älskar dig mamma, med hela mitt väsen.
Och du fattas mig varje dag.
När jag sluter mina ögon,
så tar minnena mig tillbaks,
till sommarängarna i Österrike,
där vi gick hand i hand
och plockade sommarblommor.
Då när himlen var blå och hjärtat fyllt av glädje.
Så minns jag dig min älskade mamma.
// Zelda
Ljus
2 May 2023
Vissa människor
kommer in som ljusbärare
i våra liv.
De älskar oss villkorslöst,
de ger stöd ,
och dömer aldrig.
Dessa ljusbärare är våra
själars medicin.
Utan dem skulle vi
inte överleva.
Hoppet
26 Apr 2023
Det vackraste jag vet,
är att upptäcka ljuset
i någons ögon,
som varit förlorad i mörkret
alldeles för länge...
Ibland
26 Apr 2023
Ibland kommer jag på mig själv,
med en stilla önskan...
För att långsamt försvinna,
är inte vackert alls,
inte ens klädsamt.
Det är heller inte en långsam tryckare,
med möjlighet att avsluta,
på bästa möjliga vis.
Det är heller inget episkt drama,
där slutscenen och avskedet
blir odödligt...
Det är sträckan till slutscenen,
som är hånet mina vänner...
Smärtan, ångesten och hopplösheten.
Dödsmasken som sitter hårt klistrat
med ödet .
Ibland kommer jag på mig själv,
med en stilla önskan...
Det hade varit så mycket enklare,
att försvunnit under hans hand,
i hans vrede och hat,
eller omedelbart i pandemin...
Än denna långa obekväma och
smärtsamma dödsdans.
Ute skiner solen
26 Apr 2023
Ute skiner solen
och fågelsången ackompanjerar
solens varma strålar,
med den spirande grönskan
och de späda blommornas prakt.
Våren står i sin fulla skrud,
med så mycket hopp om livet,
och så många löften om bättre tider...
Men hos mig,
där mörkret bor,
blir solstrålarna en örfil
och en förolämpning.
Solen drar mig ännu längre in i mörkret,
där sorgen bor och hoppet om livet
nästan är borta.
Jag drar mig undan likt ett skadat djur,
längre och längre in i mörkret
och tryggheten.
Ensamhetens stilla ocean
20 Mar 2023
Jag tror min kärlek till ensamheten,
är tryggheten i sällskapet
med min själ.
Ingen som missförstår eller dömer mig,
det är fridfullt ensamhetens ocean...
En frid jag sällan känner
med andra människor.
Starka hjärtan
20 Mar 2023
Starka hjärtan,
är inte gjorda av metall,
utan av mörker, tårar och misslyckanden.
Det lärde dem kraften
i det spädaste ljuset.
Demoner
20 Mar 2023
De äger mig inte,
demonerna, de mörka haven,
ärren eller sjukdomarna.
De är bara mobbare,
som min ande
besegrar varje dag.
Mod
20 Mar 2023
När stormen börjar avta,
så kommer du att inse,
hur enkelt det var,
att färdas över
orons ocean...
Allt du verkligen behövde,
var ditt mod,
som du hela tiden
hade inom dig...
Så tänker jag mig stormen,
när jag befinner mig i
stormens öga...
Fasad
20 Mar 2023
Allt som krävs,
är ett vackert falskt leende,
för att dölja en skadad själ.
För vem bryr sig om att titta
bakom ditt leende?
Ingen har tid eller ork,
att se de skadade...
Hur skadad du än är,
så är du alldeles ensam...
Den internationella kvinnodagen 2023
8 Mar 2023
Idag är det den internationella kvinnodagen, det är en dag av stor betydelse för många kvinnor världen över. För faktum är att vi kvinnor alltid fått kämpa för våra rättigheter, för vi lever i männens värld. Vi får aldrig glömma de djärva kvinnorna som gick före oss, och som lade grunden för ett rättvisare och jämställt samhälle världen över.
När jag tittar tillbaks på min mormor och farmor, ser jag kvinnor som fick kämpa hårt i männens värld. Min mormor kämpade sig till ett bra jobb, som inte var en självklarhet när man kom ifrån arbetarklassen och med detta så möttes hon också av typiska fördomar, som om hon använde sitt utseende eller att hon även gått sängvägen för att få framgång. Min mormor vågade vara annorlunda och vågade i alla lägen vara sig själv. Kanske till stor del för att hennes föräldrar uppfostrade henne så och gav henne modet. Men än idag kan jag höra kommentarer om min mormors resa, inte vänligt utan fördomsfullt. Själv skrattar jag åt hatarna och jag omfamnar varje dag min mormors mod att vara sig själv. För hon brydde sig inte alls om de normgivande könsrollerna.
Min farmor var intelligent som få, stark och orädd. Men fångad i ett orättvist öde, där hon blev änka tidigt och fick ensam uppfostra sju barn. Hon hade ryskt påbrå, vilket gjorde att hon fastnade ännu mera i fällan av både fördomar och diskrimineringar. För hennes prioritering var först och främst alltid hennes barn. Vilket också gjorde att hon tvingades acceptera villkoren i männens värld.
Men jag kommer ihåg min farmor som alldeles bländande och storslagen. Hennes intellekt var som en ocean, allt kunde hon och allt var hon. Det var min farmor som lärde mig politik och gav mig intresset för politik och även samhällsdebatten. Det var min farmor som gjorde mig medveten om socialismen och feminismen. Hon gav mig också arvet att alltid stå på de svagas och utsattas sida. Så sannerligen gav min kära farmor mig hela världen.
Så många gånger går mina tankar till min farmor, och det är med sorg jag känner att hon aldrig fick den chansen att utveckla sig till sin fulla potential. Hon blev ett offer i det patrikata systemet. Men vilken kvinna, min stora förebild!
Min mamma var en kvinna av sin tid, med sextio och sjuttiotalets frigörelse. Hon var sanneligen en stark och modern kvinna, men i vissa fall betydligt mer traditionell än sin egen mamma. Ibland har jag tänkt att min mormors liv påverkade min mamma att bli lite mer konservativ. Tyvärr hann aldrig min mamma att bli gammal, men hennes stora avtryck är den enorma kärleken och empatin hon hade för alla människor. Tveklöst berörde min mamma många människor, jag förstod tidigt att hon inte bara var familjens medelpunkt utan att hon hade den effekten på många människor. Det blev ödsligt och tomt den dagen mamma lämnade jorden.
Som jag ser det , är medvetenhet en resa som skapar ett mönster genom flera olika generationer. Min medvetenhet har jag fått genom min släkts resa och erfarenheter genom deras liv. På samma vis kommer mina döttrar att ärva mina erfarenheter, men ställningstagandet är deras eget. Jag vet heller inte vilken betydelse mitt liv kommer att ha för dem i deras ställningstagande.
Men en sak vet jag, mitt liv präglas av kamp på många olika plan. För mig är kampen lika naturlig som att andas, mitt liv har präglats av feminismens tankar liksom socialismens ideal. Men det har mest av allt handlat om att vara de svagas röst.
Det är min absoluta öertygelse, att feminismen fortfarande har många kamper kvar och lång väg att gå. Att det är stor skillnad på feministiskt arbete och jämställdhet. I vårt land vill vi gärna påstå att vi kommit långt i vårt arbete för jämställdhet, samtidigt har vi familjerätterna som strävar att tilldöma gemensam vårdnad även när våld förekommer. Vi har kvinnojourerna vars finansiering grundas på de kommunala bidragen, vilket gör att kvinnojourerna därmed har anmälningsplikt gentemot de hjälpsökande våldsutsatta kvinnorna med barn som söker deras hjälp.
Så sannerligen har vi lång väg att gå, men tillsammans är vi starka. Varma gratulationer på den internationella kvinnodagen! Det är en dag att känna stolthet över att vara kvinna.
// Zelda Strömbäck
Vierge moderne
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...
// Edith Södergran
Sönderfallande
2 Mar 2023
Även nu,
så trasig som du känner dig,
är du fortfarande så stark.
Det finns något att säga,
om hur du håller ihop dig,
trots att hela ditt väsen och
existens,
i varats ögonblick,
faller samman...
Fortsätt fokusera,
livet kan fortsätta,
om du bara orkar
fästa blicken ,
på krönet framför dig...
Vem säger
att kampen om överlevnad,
är vacker eller graciöst?
Du måste bara fortsätta...
Varmt välkommen till
zeldaimani.site
"Tear off the mask.
Your face is
glorious."
Zelda Imani
2022-11-08