Insikt
Blogg
Flickan på fotografiet
2 Sep 2023
Häromdagen satt jag och bläddrade i mina fotoalbum,
jag såg de svunna tiderna,
den lyckliga och oskyldiga tiden,
när framtiden kändes som hoppfullt löfte...
Jag såg människorna som jag älskar
så mycket,
Jag såg platserna och kände minnena som kom
med fotografierna...
Aldrig kunde jag tro,
att livet skulle mörkna
så för mig.
Jag var så lycklig då,
eller var det
i ett annat liv?
Jag vet inte säkert,
för när jag tittade närmare,
var ansiktet en främlings...
Skadad
2 Sep 2023
Jag kommer ihåg
som igår,
när livet bara kom att handla
om överlevnad...
Vad bryr sig en krigare om
sommar, sol, semester och känslor?
När allt bara handlar om att överleva
från en dag till annan...
Blöder
16 Aug 2023
Genom mitt liv,
har jag vandrat oftast blödande,
och ensam.
Så ofta har jag önskat,
att någon vandrat vid min sida,
varit min sköld ,
torkat mina tårar och lagt förband.
Mörkret kan vara skrämmande att
konfrontera ensam.
Men det skapar också en stark själ.
Som överlever mot alla odds.
Jag fann mig själv
31 Jul 2023
I ensamhetens stilla djup
Det var där, jag fann mig själv
När det inte fanns något att anspela på
Det var där, jag fann mig själv
I mitt hjärtats duk
Det var där, jag fann mig själv
När jag såg mig själv som konst
Det var där, jag fann mig själv
I mitt sinnes stillhet
Det var där, jag fann mig själv
Med en total avsaknad av tid och rum
Det var där, jag fann mig själv
I ondskan, som skalade bort all värdighet
Det var där, jag fann mig själv
När jag låg på knä för att be
Det var då, jag fann mig själv
I djupet av all min smärta
Det var där, jag fann mig själv
I regnets lugn och i snöflingornas kristaller
Det var där, jag fann mig själv
Jag skalade bort allt oväsentligt
Började be igen
Min själ och min vilja blev ett
När tiden stod stilla
och jag blev min egen skapelse
Att vara empat
13 Jul 2023
Jag kan se smärtan i dina ögon
Jag kan känna den innan du talar
Smärtan som du känner,
fullkomligt tar andan ur mig.
Jag absorberar allt,
och jag känner varje uns av din smärta.
Empater vandrar i sin egen smärta,
och det kräver en bruten människa,
att se all smärta runt om.
Jag kan läsa ditt ansikte,
jag kan se djupt inom dig,
och jag vill alltid hjälpa,
de vilsna och de lidande.
Men empater kan fastna i mörkret,
därför måste vi hålla fast
vid lågan.
För att inte förlora
oss själva
i mörkret.
Kärleken som aldrig fanns
10 Jun 2023
I svårigheter så behöver alla någon,
som håller hårt om oss,
och som oavsett vad,
aldrig släpper taget.
Någon som viskar ömt,
du är inte ensam.
Som älskar dig i din vackraste skrud,
men också i din mörkaste skrud,
där prövningarna ,
avlöser varandra i oändlighet.
I sjukdomens förvridna ansikte,
i den bottenlösa förtvivlan
och den nattsvarta ångestens timme.
Jag har i hela mitt liv,
sökt efter en lugn hamn,
eller en klippa i stormen.
En varm hand som inte släpper.
Det är försent nu.
Om jag kunde
10 Jun 2023
Det är så lätt att vara efterklok,
att önska kunna måla om sitt liv
i andra färger.
En annan nyans, kompositation
och inte minst dynamik.
Så enkelt om man kunde radera vissa stycken
och göra om och inte minst
börja om.
Men allt är för sent nu.
Jag har accepterat,
både sanningen och ödet.
Mamma du saknas mig
27 May 2023
Mamma, mamma! Vad livet blev ödsligt, tomt och kallt utan dig.
För du var hela min värld.
Du var allas värld, där din värme och kärlek lyste upp familjens liv,
men också dina vänners liv.
I alla dina möten, så vittnade människor om hur berörda de blev
av din värme.
Mamma min älskade mamma, en sådan ynnest att få vara din dotter!
Att få bli älskad och omhuldad av dig.
Så många år har gått, sedan vi skildes åt den kalla vinter eftermiddagen,
när man sövde ner dig för respiratorn.
Jag kommer så väl ihåg dina ögon,
hur dina magiskt brun gröna ögonen tittade så intensivt på mig.
För både du och jag visste där och då, att det var avskedsstunden.
Ingen annan anade då, vad du och jag redan visste....
Dagarna vid din säng, var bara en sträcka till det oundvikliga...
Min sorg var brutal, gränslös och skoningslös.
Hur skulle jag kunna orka att leva utan dig vid min sida?
Hur skulle jag någonsin få känna den tryggheten jag kände med dig?
Hur skulle jag kunna leva utan din mjuka hand och din varma famn?
Och din underbara doft, som jag fortfarande saknar...
Doften av villkorslös kärlek.
Mamma, mamma, du saknas mig mig varje dag!
Och jag vet att du är med mig till tidens ände...
Men ändå ibland, är jag så rädd att göra dig besviken,
och inte värdig din kärlek!
För jag har varit vilsen mamma,
i min nattsvarta ångest, i brutal ondska och utsatthet
och inte minst ensamhet.
Jag har kämpat mot de mörka krafterna,
i utposten av mitt liv.
Jag blev befläckad av mörkret,
och jag är sargad av striderna och mörkret.
Och inte längre den personen jag var tillsammans med dig.
Men jag älskar dig mamma, med hela mitt väsen.
Och du fattas mig varje dag.
När jag sluter mina ögon,
så tar minnena mig tillbaks,
till sommarängarna i Österrike,
där vi gick hand i hand
och plockade sommarblommor.
Då när himlen var blå och hjärtat fyllt av glädje.
Så minns jag dig min älskade mamma.
// Zelda
Ljus
2 May 2023
Vissa människor
kommer in som ljusbärare
i våra liv.
De älskar oss villkorslöst,
de ger stöd ,
och dömer aldrig.
Dessa ljusbärare är våra
själars medicin.
Utan dem skulle vi
inte överleva.
Hoppet
26 Apr 2023
Det vackraste jag vet,
är att upptäcka ljuset
i någons ögon,
som varit förlorad i mörkret
alldeles för länge...
Ibland
26 Apr 2023
Ibland kommer jag på mig själv,
med en stilla önskan...
För att långsamt försvinna,
är inte vackert alls,
inte ens klädsamt.
Det är heller inte en långsam tryckare,
med möjlighet att avsluta,
på bästa möjliga vis.
Det är heller inget episkt drama,
där slutscenen och avskedet
blir odödligt...
Det är sträckan till slutscenen,
som är hånet mina vänner...
Smärtan, ångesten och hopplösheten.
Dödsmasken som sitter hårt klistrat
med ödet .
Ibland kommer jag på mig själv,
med en stilla önskan...
Det hade varit så mycket enklare,
att försvunnit under hans hand,
i hans vrede och hat,
eller omedelbart i pandemin...
Än denna långa obekväma och
smärtsamma dödsdans.
Ute skiner solen
26 Apr 2023
Ute skiner solen
och fågelsången ackompanjerar
solens varma strålar,
med den spirande grönskan
och de späda blommornas prakt.
Våren står i sin fulla skrud,
med så mycket hopp om livet,
och så många löften om bättre tider...
Men hos mig,
där mörkret bor,
blir solstrålarna en örfil
och en förolämpning.
Solen drar mig ännu längre in i mörkret,
där sorgen bor och hoppet om livet
nästan är borta.
Jag drar mig undan likt ett skadat djur,
längre och längre in i mörkret
och tryggheten.
Ensamhetens stilla ocean
20 Mar 2023
Jag tror min kärlek till ensamheten,
är tryggheten i sällskapet
med min själ.
Ingen som missförstår eller dömer mig,
det är fridfullt ensamhetens ocean...
En frid jag sällan känner
med andra människor.
Varmt välkommen till
zeldaimani.site
"Tear off the mask.
Your face is
glorious."
Zelda Imani
2022-11-08